En gång var vår sommar en evighet lång. Vi strövade i soldagar utan slut en gång. Vi sjönk i gröna doftande djup utan grund och kände ingen ängslan för kvällningens stund.

Ett utrdrag ur dikten Evighet av Karin Boye.
Läs den igen. Insup.
Tänk tillbaka på en varm sommardag innan pandemin.
Visst längtar vi dit igen, till känslan av att inte känna änglsan.

Original på A4 målat med tuschpennor.