Ni vet känslan, ibland känns det som att alla andra är så obrydda till allting förutom just när det gäller än själv och att det bara är än själv som analyserar, vrider och vänder, känner missnöje, ilska och alla känslor på samtidigt. MEN SÅ ÄR DET SÅKLART INTE. Men till alla är er obrydda, ibland är jag grön av avund på er! Men oftast inte, oftast är jag bara glad att få vara mig själv! Att bry sig innebär ju också en himla massa glädje och kärlek!